Vill skära mig. men jag får inte. 
Jag får inte såra mina vänner och framför allt inte min pojkvän.

En gång såg jag min pojkvän skära sig själv rakt framför mina ögon. Jag kommer aldrig glömma det. Även om han har slutat nu komer det minnet förfölja mig för evigt. Det ögonblicket.

Jag ville springa iväg och aldrig komma tbx. Jag ville ta kniven och kasta ut den genom fönstret. Jag ville bara falla ihop och gråta. Jag ville rent ut sagt bara försvinna. Mina ben kunde knappt hålla mig uppe längre. En gång var jag så ledsen så när jag skulle ta ett steg ramlade jag. Mina ben kunde inte bära mig längre. det var därför jag inte gick iväg. Jag ville inte att du skulle se mig så. Bara ramla ihop och inte ha kraft nog att resa sig.

Det har hänt, men då såg ingen mig. den gången hade jag gråtit så mkt att jag hade ont i huvet och knappt kunde se. Jag var tvungen att resa mig upp för att torka bort tårarna. Men efter 2 steg så vek sig mina ben och jag ramlade handlöst till golvet.

Om något sånt skulle hända när min pojkvän ser på vet jag inte hur han skulle reagera. Jag vill veta. Men jag vill inte veta det genom att han ser hur svag jag är. För jag är stark!! Jag kan stå upp och ett litet sår ska inte få hindra mig!!

Jag skulle aldrig skära mig inför nån annan och speciellt inte framför min pojkvän efter att jag reagerat så. Men han kommer inte se mina sår längre för nu är dom på mina lår ist och snart är det bara ärr på mina armar. Inklusive "i

Nu när jag har varit tvungen att sluta skära mig på armarna så ser min högra handled jävligt lockande ut. Men om jag skär mig där kommer allt för mkt saker förändras. Min mamma skulle tvinga mig till skolkuratorn och kanske sätta mig i en annan skola. Om hon skulle göra det hade hela min värld gått under. För jag är inte som andra personer. Jag har inga kompisar utanför skolan. Knappt utanför klassen.

Om jag skulle byta skola hade jag förlorat allt. Fått börja om igen. Jag har 1 kompis från min förra skola och vi fick precis kontakten igen. Alla andra har bara glömt mig. Som att jag aldrig exsisterat. Men det kanske vore bäst så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förlåt för att jag inte har bloggat på ett tag, men min lapptop dampar när jag ska in på bloggplatsen... Sorry... Sitter och skriver detta på mobilen nu... Ska försöka fixa min lapptop så snart som möjligt. (om det går...)...

Min mamma tror hela tiden att jag ska må bättre av att hon kommer in till mig och vill "prata". Hon tror jag mår bättre av att hon kommer in och påminner mig vilket helvette jag var i innan. Och fortfarande är kvar i. Men det vet hon inte. Ingen vet....

Då är man tbx på sitt rum hemma igen. Känns hämskt och jag mår dåligt igen. Jag vill inte vara här. Känner mig fast. Känns som att jag inte kan göra nånting.  Känner mig värdelös. Känns som att jag inte hör hemma här.   Jag vill bara här ifrån. D...

Alla som känner mig vet hur barnslig jag är. Jag är inte omogen utan bara barnslig.   Nyss var jag i "stallet" och hoppade i allt hö xD Så jävla kul!! Är utanför krishanstad (stav) så här skojar min pappa med mig och kallar mig "stabo" på riktig ...

Jag insåg nyss att jag är helt fast. Jag kan inte sluta. Inte på egen hand. Om jag vill sluta behöver jag hjälp från nån annan. Jag mår mkt bättre här hemma hoss min pappa. Faktum är att jag mår bra. Om jag hade bott här hade allt varit perfeckt. Jag...