I want to fly
I want to leav
I want to be gone forever and just disappear.

Igår kväll vid 10-11 på kvällen fick min mamma reda på att jag skär mig. Hon reagerade inte alls som jag trodde att hon skulle göra. Jag trodde att hon skulle bli arg på mig eller liknande, men det ända jag såg var besvikelsen i hennes blick. Man kunde se bara genom att titta på henne att hon inte förstod varför. Men varför skulle hon fatta.Anledningen är att ett minne förföljer mig vart jag än går och att jag har några ganska nära kompisar som inte mår bra. Det är därför jag skär mig.

Om jag ska vara ärlig så vill jag inte sluta. visst, när jag är 15-16 år kommer jag inte vela ha fullt med ärr på mina armar. Men det vill jag inte nu häller. Jag har över 35 synliga ärr på mina armar (om man tittar relativt noga) och ca 15 på båda mina bev av self-ingery. det är inte bara som jag har skärt mig. Jag har bland annat bränt mig själv. Men det har jag inte gjort så många gånger. Bara 3 eller 4.

Min mamma säger att det är något som finns på min utsida som inte är en del av mig. Men det är ju en del av mig!! Det är en del av vem jag är!! Jag önskar att min mamma bara försvan eller gick och dog för jag hade inte blitt ledsen.