Jag borde inte få exsistera!! Allt jag gör blir bara fel och jag är alltid till besvär för alla. Jag har inga planer på självmord eller så men ibland vill jag bara somna in och sova för evigt. Den finns säkert många som har det sämmre än jag och jag tycker synd om dom, men beroende på ens personlighet så tar man det olika. Vissa blir mobbade, vissa blir av med en nära vän eller familjemedlem, vissa blir misshandlade, vissa blir våldtagna, vissa hatar sina föräldrar, vissa har skilda föräldrar, vissa har ett krossat hjärta osv. Listan är lång. Jag själv har inte världens bästa relation till min mamma. Om hon skulle dö hade jag blitt shockad men inte brytt mig så mkt. Det känns som att min mamma trycker ner mig och hindrar mig från att göra saker. Jag brukar önska att hon dör. Jag vet att det låter knäppt men det är sant, jag vill att min mamma dör. varje gång jag tänker på det känns det som att jag har nått fel i hjärnan eller så för jag tror knappast att "normala" personer vill att deras mamma ska dö. Jag vill att min mamma ska dö för jag pallar inte med att hon skriker på mig och trycker ner mig varje gång jag gjort nått litet fel eller glömt något. Jag gillar framför allt inte att hon säger till mig "jag vet att du är en smart tjej och är smartare än så." då brukar jag bara ha lust att skrika "men tänk om jag inte är det då!! jag kanske inte är så smart som du tror!!" men jag vågar inte skrika. Jag vågar inte säga nån ting. Det känns som att nån har klistrat fast min tunga i min mun. Om min mamma hade skrikit på mig mindre hade jag aldrig velat ta självmord eller dö.

Förlåt för att jag finns!!